Vi tog en utflykt såhär på midsommardagen. Målet var att titta på hällristningar från yngre järnåldern. Det gjorde vi också men, utefter den iordninggjorda promenadslingan hittade jag de sötaste korna ever! De kom i grupp springandes mot oss och gömde kalvarna bakom sig. De var säkert rädda att det skulle hända dem något. Där är vi lika. Alla mammor är rädda om sina ungar!
För att summera utflykten kan sägas att tjugo bilder togs på kor och kalvar, sju bilder på hällristningar, bara fyra på barnen och ett på maken. Inte för att korna skulle vara viktigare än barna men mer exotiska, i alla fall för mig.
själv har jag en släng av koskräck... när de kommer springande mot mig så blir jag inte överförtjust. Men på håll är de jättefina.
SvaraRadera