Liten poncho

Jag har stickat av mitt första handspunnet garn. En skir mindre poncho. 

Det finns garn kvar och jag lurar på pulsvärmare i samma stil. Det var länge sedan jag gjorde några sådana nu. 

Stjärnfiltsrepris

För några år sedan virkade jag stjärnfiltar i julklapp till mina systerbarn. Nu har jag virkat igen. I härlig alpacka. Detta garnet har jag inte spunnit själv men det börjar bli trångt i mitt garnskåp. Jag behöver så att säga använda upp lite garn. 

Viol-lakrits

202,5 m slutade den här härvan på. Det lila har riktigt fin glans. Jag tvekade innan jag tvinnade med det svarta. Hade vart läckert som det var, men jag hade bestämt mig för lilasvart. Bra eller dåligt? Vad vet jag? Så blev det. Det visar sig så småningom. 

In i skåpet med det för jag har ingen aning om vad det ska bli. 

Ännu en härva...

Ljuslila färgat med kallfärgen jeaba tvinnat med svart ull. Båda ullsorterna är från blandrasfår men skiljer i avsevärt i mjukhet. 

Medan den svarta ullen är sträv med vad som liknar täckhår (såg jag när jag kammade ullen) är den lilafärgade mjuk och len i strukturen. Det lila nästan försvinner mot det svarta och ser grått ut istället. 

Hursomhelst, 120 meter blev det ändå och härvan känns inte sträv när man känner på den. Kan bero på att det är kammad ull? 

Korpsvart

64,5 m blankt korpsvart klövsjögarn. Väldigt vacker glans. Kammad ull, andean ply till en liten tvåtrådig härva. 

Lägger det till mina andra klövsjöullshärvor. Någon gång ska det bli något av dessa härvor, tillsammans tror jag. 

Bråkig kamel!

Tillslut blev den klar. 207 m bråkande kamelgarn. Singeln var det inga problem med men jag hade hittat ett smart sätt att tvinna det på. Trodde jag! 

Läste på en sida om någon som använt sig av sin nystmaskin istället för att trä garnet runt handen för att tvinna ett tvåtrådigt garn. Smart! Det ville jag prova. Här vill jag höja ett varningens finger. Gör inte detta! 

När man sedan drar fram den inre tråden och ska tvinna den med den yttre blir det ett sagolikt trassel. Ett tag trodde jag att jag skulle få slänga hela härvan. Tråden gick av, snodde ihop sig runt sig själv. Ja, ni förstår nog. Ingen rolig historia. Lite fick jag slänga. Det är knutar och stök i härvan men men, nu lärde jag mig det.

Tidens tand

Precis ovanför stugan finns en grusgrop. Man har förmånen att få hämta grus för eget bruk vilket jag har gjort. Varje gång jag går in i gropen fylls jag av en litenhet. Omgärdad av grus och stenväggar som är flera meter höga blir man ödmjuk. 

Stenarna är också mjuka. En del av dem. Andra har gått itu och har vassa kanter. De är upptryckta och ligger där de gör av inlandsisen. Vad de har vart med om. Tänk om de kunde prata! Spännande berättelser från förr. 

Tidens tand. Har tiden tänder? På sätt och vis. Både de slipade och de vassa stenarna är märkta av tidens tand. Fast på olika sätt. Ungefär som människor. Ingen kommer undan, det blir bara olika när tiden äter. En del blir lena och ödmjuka och andra blir vassa och hårda. Lika men olika. 

En trasig skottkärra...

...och ett envist sinne. Jag fortsätter ovanför trappan idag. Skottkärran är trasig, går inte att laga. Borde rimligen köpa en ny men det tar tid. 

Allt går om man vill tillräckligt mycket. Sex spadtag åt gången, två spänner och stark vilja. Målmedvetenhet. Jag vet hur jag vill att det ska se ut. Slitgöra eller meditativt skapande? Olika sätt att se på det. Genom processen ändrar jag synsätt. Pendlar. Jag vill och jag genomför. Skyfflar grus. 

Återkommer i tanken på det i stort sätt enda, jag minns från högstadiets fysiklektion. "Det man vinner i kraft förlorar man i energi". Hade jag haft ett aneurysm någonstans i kroppen hade det gått sönder idag. 

När trappan är besegrad går man vidare i en spiral av energi. Man skymtar den flisade stigen i bakgrunden. Trappan och stigen gör att vi får tillgång till hela trädgården. Ett samarbete med naturen för att hitta rätt balans. 

Så var det då den där hopplösa slänten som skulle vändas också... Nåväl dagen är ju inte slut ännu. 

Den hopplösa slänten...

...har blivit något mindre hopplös. Den är så att säga på gång att bli något av. Det är mycket kvar att greja ännu men det finns en plan. 

Idag var tanken att jag skulle gräva upp björnbärsbuskarna, eller de taggiga björnbärsspreten men jag var mer inspirerad att gräva en trappa. 

Så det blev en trappa grävd. Men jag grävde upp björnbären också och planterade dem på ett bättre ställe. 

Tomt på björnbär! Inte så mycket för världen ännu men vänta bara. 

Vi hade ormbesök idag också. Härligt med vårsol för alla!