I sommar har jag för första gången provat på att slå gräs, eller egentligen kirskål med en lie. I stugan stod en gammal lie kvar. Den var inte slipad och spetsen har gått av men kirskålen hade vuxit sig hög runt mina vinbärsbuskar. Gräsklipparen orkade inte med. De dalsländska gamla bönderna skulle vridit sig av skratt när jag for fram, men kirskålen föll.
Sedan la jag markduk och skottade grus över. Det är bart bara runt buskarna och där kommer nog kirskålen tillbaks, men det blir hanterbart. Hmm, meningsfullt, förståeligt och hanterbart... Antonovsky! Jo, det känner jag nog att det är. Absolut meningsfullt att rädda vinbärsbuskar från kirskål, nyttigt och gott. Förståeligt hur jag skulle gå till väga och varför. Hanterbart, jo då, men slitit var det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar