Övervuxet växthus

I mitt växthus växer det så det knakar. Det kanske är bra, det är bara det att jag inte kommer in där längre. Hela taket är fullt av vindruvsklasar och i dem och i rankorna sitter fullt av åttabeniga ovänner. Vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt med det här längre. De är ju nyttodjur och bra, men de är så oerhört äckliga. Oförutsägbara är de också. Rätt som det är halar de ner sig i en tråd och man riskerar att få dem i huvudet. Fast växthuset är ju mitt och å andra sidan är jag väldigt glad över att få skörda så många vindruvsklasar. Det är dubbelt det där. En sak är i alla fall säker, jag kommer behöva hjälp med att skörda. 

Får se om jag klipper ner hela rasket till nästa år. Något annat har jag inte odlat i växthuset i år. Fast man måste ju inte odla i ett växthus. Det kan ju bara vara ett trivselhus. Där man kan sitta och bara vara. Ha lite blommor i krukor, dricka lite kaffe och kanske virka. Fast då måste man ju komma in där. Nu är det inte ens  undansopat, det som dröst ner. Hmm, det lutar nog åt att vinrankan ryker till nästa år ändå. 

Maja ligger utanför i barnens gamla korgstol och vilar i solgasset. Det är soligt och varmt men luften är hög. Sommaren sjunger snart på sista versen.

Echinacea purpurea Alba blommar vackert utanför växthuset och i örtagården bredvid blommar bla kardvädd.