tisdag 14 maj 2013

Nyvakna funderingar

Sitter nyvaken och funderar. Funderar på mitt jobb. Inte på jobbet i sig men som sådant. Äldrevård. Hemsjukvård. Det klingar kanske inte häftigt i allas öron men det är det. Det är bara det att inte alla begriper det! (Egen tolkning)

Gamla människor, kanske hundra år eller mer. Vilken livserfarenhet och visdom de sitter inne med.De har vart med om mer än vi yngre kan tänka.Andra tider, vända och vrida på slantarna, sy om och laga kläder, vara sparsam, inget slöseri! Valla getter från tidig morgon till höst, barfota, för det fanns ingen möjlighet til ett par skor. Skogsbruk med hästen som arbetskompis. Orostider och bättre tider. 

De riktigt gamla, de vi kallar de äldre äldre kanske har sina barn på en annan avdelning på hemmet.Barnen som nu är i åttioårsåldern. Tänk vad fint att få en glimt av deras liv som för oss kan te sig som en saga. 

Att vårda dessa gamla människor kräver lite extra av den som vårdar. Att möta med lugn och varsamhet. Att inte vara för snabb.Det går inte att forcerat ställa för många frågor, et skapar oro. Det kan vara svårt att svara, svårt att veta.

Den äldre kroppen fungerar inte fullt ut som hos yngre. Den äldres förmåga att uppfatta kan också förändras. Vi tittar och observerar, funderar för oss själva. Vi kanske ber den sjuka gamla människan att sätta sig på sängkanten. Vi ser hur det går, är hon svag i någon sida eller går det bra?Håller balansen? Blir hon yr?Ser hon blek ut? Kallsvettig? Vi sitter på huk och pratar, tittar i ögonen. Båda pupillerna är lika stora och de drog ihop sig när jag tände sänglampan.Det är bra. Vi kommenterar det inte men vi ser och lägger märke till det.

Vi hämtar ett glas vatten. Klarar hon av att hålla glaset med en hand? Går det bra när hon dricker?Vi konstaterar att hon inte har några svårigheter att svälja.Hur låter det när hon pratar? Är det som vanligt eller hittar hon inte rätt ord? Säger hon det hon menar?Stämmer kroppsspråket överens med vad hon säger?

Vi frågar om vi kan följa till toaletten, när vi ändå är där? Under tiden ser vi hur det fungerar att gå.Går hon rakt som vanligt?Får hon med sig båda sina ben när hon går eller är det något som släpar? Är det vingligt?Stannar hon upp, går på hela foten, trippar på tå eller haltar? Är benen svullna?Hur låter det när hon andas i vila och vid ansträngning?

Detta är axplock av vad vi ser och lägger märke till vid våra besök.Äldrevård är häftigt!

2 kommentarer:

  1. Tänkvärt och vackert!

    SvaraRadera
  2. Förstår precis vad du menar och håller med. Min mormor gick bort för ett år sedan och hon blev 97 år. Du ska veta att vi uppskattade personalen som tog hand om henne dom sista två åren. Hon klarade sig själv i sin lägennhet tills hon var 95 år sedan behövde hon för mycket hjälp. Det var så skönt att veta att det var någon som tog hand om henne. Mormor var och är och kommer alltid vara min största förebild.

    SvaraRadera