Kuriosa om mina kryddväxter

Bara för att jag tycker det är roligt att veta lite mer om det jag odlar har jag läst på i mina böcker om kryddväxter. Kanske är det någon mer som tycker att det är spännande med lite bakgrundsfakta, helt kort. 

Basilika (Ocimum basilicum)

Basilikan kom till Sverige på 1600-talet. Troligen kommer basilikan från Asien och Afrika. När man förr i tiden skulle så basilika utfördes en ritual som gick ut på att förbanna den och önska den allt ont. Tanken var att det skulle ha motsatt verkan. Om detta inte gjordes kunde skörden bli dålig. Den skulle inte planteras ihop med vinruta, inte ens i samma trädgård. De ansågs vara fiender. 

Basilika har förknippats med både evig kärlek och evigt liv. Enligt en Ukrainsk myt betyder det, om en man tar emot en basilika kvist från en kvinna att han kommer älska henne för alltid. Basilikan har använts som balsameringsört i det gamla Egypten.  

Greker och romare ansåg att basilika ökade potensen. 
Basilika har använts som motgift mot förgiftning av bla svampar och mot bett av olika slag. Man kunde antingen dricka ett avkok eller så lades bladen direkt på såret.  

Basilika anses hjälpa mot trötthet och stress. Huvudvärk, illamående, orolig mage och melankoli. 
(Hansson och Hansson, 2010, Lindvall och Lindvall, Schwartzkopf, 2002)


Citronmeliss (Melissa officinalis)

Redan romarna och de gamla grekerna ska har använt citronmelissen till hjärtmedicin samt till att få livslusten tillbaka. Därav namnet hjärtansfröjd, som den också kallas. En tysk nunna, Hildegard, gav örten detta andra namn.

Den har främst odlats för att locka bin. Man har gnidit in bikupor för att det ska verka inbjudande för bina. Första gången örtenär omnämnd i nordisk litteratur är i slutet på 1400-talet. Säkra belägg för odling kan dateras till 1600-talet. 

Citronmeliss lär ha lugnande och antidepressiva egenskaper samt lindra spänningshuvudvärk. Den anses stärka koncentrationen. Örten användes mot livmoderssjukdomar. Detta gav den namnet modersgräs. Citronmeliss kan användas som gurgelvatten vid herpesblåsor och vid munsår. Den innehåller garvsyra och det kan vara anledningen till att den använts som sårläkningsmedel. Den har även en antibakteriell effekt. 
(Hansson och Hansson, 2010, Lindvall och Lindvall, 1997, Schwartzkopf, 2002)


Curryeternell (Helichrysum italicum) 


Curryeternellen anses ha en antiinflammatorisk och antiseptisk effekt. Den används ibland som fixativ i parfymer. Den ingår inte, som man kanske tror, i den kända kryddblandningen curry. 

 Örten kan användas till fisk eller kycklingrätter. Blommorna kan torkas till te. 
(Hansson och Hansson, 2010)


Dragon (Artemisia dracunculus)


Dragonen har fått sitt namn efter latinets dracunculus som betyder liten drake. Det är roten som är lång och smal och liknar en orm eller en drake. 

Plinius, den gamle romaren menade att om man inte ville bli biten av ormar eller drakar skulle man bära en kvist dragon med sig. Araber har använt dragonen som sömnmedel. Den användes också för   att motverka dålig andedräkt. Man har till och med trott att dragon kunde bota pest! 

Dragonen kom till Sverige med munkarna 1200-talet. Ursprungligen kom den från Ryssland. Det var hemvändande korsriddare som tog örten med sig. 

Dragon tillhör malörtssläktet. 

Dragon används till äggrätter och i bearnaise sås. Den kan även användas till kyckling, fisk och lamm. 
(Hansson och Hansson, 2010, Lindvall och Lindvall, 1997, Schwartzkopf, 2002)


En (Juniperus communis)


Namnet Juniperus kan läsas i antik romersk litteratur av bla Plinius och Cato. Däremot ser man det inte i den grekiska. Enen finns omnämnd i de Svenska medeltida läkeböckerna.

 I stort sett har man använt hela enen till olika saker. Veden har använts till träföremål eller störar, barken till mattor, riset till rökning av fisk eller kött och bären som krydda. Man har använt enens ved, ris och bär som antiseptisk rökelse mot pest. Enbär har använts i olika behandlingar som svett och urindrivande. 

Enbär används fortfarande som krydda till bla viltkött men även till enbärsdricka och som brännvinskrydda. Det är den viktigaste ingrediensen i gin. Gin är ett låneord från det holländskas genever, ursprunget till gin. Genever kommer från latinets juniperus. 
(Hansson och Hansson, 2010)


Lavendel (Lavendula Angustifolia)


Både de gamla romarna och grekerna använde lavendel i badet. Namnet lavendula kommer från latinets lavare, tvätta. Lavendel kom till Sverige under medeltiden. Den förknippas inte med vidskeplighet eller sägner utan lugn och harmoni. 

Inom folkmedicinen anses lavendel vara harmoniserande. Den lär lindra depression och psykisk stress. Lavendel lär bota sömnproblem, högt blodtryck och åksjuka. Örten ansågs kunna lindra reumatisk värk, acne, eksem och brännskador. Lavendelolja är antispetisk. 

Lavendel är inte bara en vacker och väldoftande blomma utan kan även användas i matlagningen och till att smaksätta kakor med. Lavendel passar till viltkött. 
(Lindvall  och Lindvall, 1997, Schwartzkopf, 2002)


Mejram (Origanum majorana)

Mejram kom till Sverige med munkar och nunnor på medeltiden. Ursprungligen kommer den från Indien och Nordafrika. 

Mejram har setts som lycka och hederns blomma. Brudpar fick mejramkramsar och den planterades  på de dödas gravar för att lyckliggöra de begravda under antiken. Den tillägnades Juno som var äktenskapets gudinna.  I Egypten helgades örten åt guden Osiris, dödsrikets gud. Den ingick i Egyptiernas balsameringsoljor. I Indien offrade man mejram till gudarna Vishnu och Shiva. 

Mejram har använts till att bota huvudvärk och magproblem. Om man ville sova gott kunde man stoppa kudden med mejram. De eteriska oljorna är antiseptiska och har använtsför att lindra förkylningar, bronkit och halsont. 
Förr trodde man att man kunde bevara mjölkens sötma genom att hänga en bukett mejram brevid mjölkspannen. Det doftar gott om torkad mejram i linneskåpet. 

Mejram är främst känd som ärtsoppekrydda men kan även användas till korv, äggrätter eller till rotsaker. 
(Lindvall  och Lindvall, 1997, Schwartzkopf, 2002)




Mynta (Mentha)


Den i Skandinavien äldst kända myntan är rundmyntan vilken man hittat genom arkeologiska fynd i lager från 300-talet. Efter det är det i den medeltida litteraturen man nämner myntan.

I gamla grekiska och egyptiska skrifter finns myntan omnämnd som läkeväxt mot tarm och magsmärtor. Redan då ansågs pepparmyntsolja ha en antiseptisk verkan. Myntan har använts afrodisiaka. Den har använts vid religiösa ceremonier. Den lär hålla råttor borta och lägger man några myntablad i mjölken surnar den inte. 

Mynta har använts till att förbättra blodcirkulationen och lindra oro. Te på mynta anses ha en positiv effekt på astma och vid förkylning. Den har en aptitretande effekt och är bra för matsmältningen. Mynta har en antiinflammatorisk effekt och verkar avslappnande. 

Om man låter mynta dra i olja kan den användas till att massera vid muskelvärk eller migrän. 

En bukett mynta är tecken på kärlek och vänskap. 
Hades, underjordens härskare, var förälskad i nymfen Menthe. När Hades hustru Persefone upptäckte detta slet hon Menthe i stycken. På den platsen växte den första myntan upp med kärleken i åminnelse. 
(Hansson och Hansson, 2010, Lindvall och Lindvall, Schwartzkopf, 2002)


Oregano (Origanum vulgare)


Oreganon skapades enligt en legend av Afrodite för att människorna skulle få lite frid och fröjd. På medeltiden trodde man att oreganon, eller den vildväxande kungsmyntan, skyddade mot det onda ögat. 

Greker och romare använde oregano till massageolja och parfym. Den ansågs ha  läkande egenskaper och verksam mot bland annat förkyldningar. Den har även använts mot hemorroider  och diarré. Man har gjort omslag med oregano och lagt på stela nackar eller reumatism. Den har använts till kliande utslag, avslappnande bad, som konserveringsmedel och ansetts vara bra mot ormbett. 

Garn som färgas med oregano får en vacker purpurfärg. 
(Hansson och Hansson, 2010, Lindvall och Lindvall, Schwartzkopf, 2002) 


Persilja (Petroselinum crispum)

Romarna lär ha ätit mycket persilja. De har använt den till dekoration och som begravningsblomma. Under 1600- och 1700-talen användes persilja och inte dill till kräftorna. Det finns med säkerhet beskrivet att man odlade persilja i norden på 1600-talet. Första gången den omnämns i norden är på 1200-talet. 

Persiljan har använts som urindrivande medel. Även som laxerande, mot gasbildning och mot njursten.  Persiljesmör lär ha använts som salva vid brännskador. 

Hela örten är rik på A och C vitamin, mineralämnen och järn. 
(Hansson och Hansson, 2010)


Rosmarin (Rosmarinus officinalis)


Under antiken var rosmarin känd både som krydda och som medicinalväxt. Den ansågs skydda mot onda makter. Rosmarin förknippas också med bröllop. I norden odlades rosmarin av förmöget folk. Man använde rosmarin som rökelse i templen under antiken. Under andra världskriget brände man rosmarin på sjukhusen. Man trodde att luften renades från bakterier då rosmarinen är antiseptisk. 

Det är en ört som använts flitigt som läkeväxt och har använts mot dålig syn, tandvärk, yrsel och epilepsi. Rosmarin är känt för att förbättra minnet. Den innehåller ett ämne, cineol, som ökar blodcirkulationen och verkar antiinflammatoriskt. Rosmarin innehåller även ämnet kamfer, som verkar lugnande och klådstillande. Om man lägger en kvist rosmarin under sängen, slipper man mardrömmar. 

Rosmarin används exempelvis till lamm, fläskkött, ägg, och i oljor eller vinäger. 

Rosmarin innehåller B-vitamin, järn och kalcium. 
(Hansson och Hansson, 2010, Lindvall och Lindvall, Schwartzkopf, 2002)


Salvia (Salvia officinalis)


Sumererna beskrev på lertavlor för 6000 år sedan hur salvia kunde bota olika sjukdomar. Salvia ansågs vara en helig ört och den skördades under religiösa ceremonier. Man offrade bröd och vin. Inga redskap av järn användes i skördearbetet. Romarna kallade salvia för den heliga örten. Under medeltiden kunde man sticka tre hål genom ett salvia blad. Sedan drog man ett av sina hårstrån genom hålen tillsammans med ett hårstrå från den man älskade. Efter det skulle bladet grävas ner under den kärestas dörrtröskel och kärleken skulle då vara livet ut. 

Salvia ansågs underlätta matsmältningen, verka mot svettningar och luftrörs- och urinvägsinfektioner. Den lär även vara effektiv mot menssmärtor då den innehåller ett östrogenliknande ämne. . Salvia ansågs stärka minnet och immunförsvaret, ha inflammationshämmande egenskaper och vara bakterie- och svampdödande. 

Slavia används till fetare maträtter och gärna i kombination med exempelvis citronmeliss eller mynta. 

Bladen från salvia innehåller thujon som är giftigt. Gravida och ammande ska helt avstå salvia. 
(Hansson och Hansson, 2010, Lindvall och Lindvall, Schwartzkopf, 2002)


Timjan (Thymus)


Timjan var uppskattat redan av antikens människor. Den sågs som symbol för mod och var samtidigt förknippad med kärleksgudinnan Afrodite. Även nordbor förknippade timjan med mod, fruktbarhet och kärlek och den användes att helga fruktbarhetsgudinnan Freja. Då kristendomen tog överhand blev Frejas ört jungfru Marias. Den kallas även jungfru Maria sänghalm. 

Timjan har medicinskt använts mot förkylningar. Den lär vara slemlösande och därmed bra mot förkylnings hosta. Den har även använts till att bota melankoli, blygsel och de flesta kvinnosjukdomar. Utvärtes har timjan använts i linement mot muskelvärk. Den anses även ha en decinficerande effekt. Kokar man te på timjan anses det bota väderspänningar, kväljningar och diarré. 

Det är en vanligt använd krydda i köket. Kryddtimjan används till exempelvis kyckling, fläskkött, ärtsoppa, marinader eller oljor. Citrontimjan används till fisk och skaldjursrätter, men är även en bra te-krydda. 
(Hansson och Hansson, 2010, Lindvall och Lindvall, 1997, Schwartzkopf, 2002)



Referenslitteratur 


Hansson, B. och Hansson, M., KRYDDVÄXTER ODLING ANVÄNDNING LEXIKON, Nordstedts förlag, Slovenien, 2010

Lindvall, A. och Lindvall G., Örter, Bokförlaget Bra Böcker AB, Danmark, 1997

Schwartzkopf, J., LYCKAS MED DIN ÖRTAGÅRD, Bokförlaget SEMIC, Danmark, 2002 









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar