Blåsdag och höststickning

Ljummet vatten sköljer över fötterna. Det är molnigt och blåser men vattnet är faktiskt ljummet. Härligt att sitta och filosofera på en sten invid sjön. 

Vattnet är oroligt. Det lever och far. Fram och tillbaka. Lågt vatten i sjön. Blöta ben, blöt om kjolen. Det gör inget. 

På stickorna förbereds för höst. Ullcentrums tvåtrådiga. Uppifrån och nerkofta. Rätstickning och hålmönster. Tre härvor. Kommer det räcka? Kanske får kompleteringsköpa? 

Ljummet vatten och stickning vid sjön. Vad gör det att det blåser? 

Och ta mig tusan om det inte finns ristningar på de blottlagda hällarna. Ser ni foten? 

Eller är det en illusion? 

Runor? Eller sprucket berg? 

Men varför skulle det inte finnas hällristningar vid stugan som inte ligger någon evighet precis från Tisselskog. Spännande! 

Spinnmob

De flesta har nog hört talas om en flashmob. Igår ordade jag en Spinnmob i Vänersborgs hamn. Vi var fyra tappra spinnarsjälar som satt vid Bojortsplatsen och trotsade vädrets makter. Det skulle vara 19 grader, men det kändes bara som 10. Och det blåste! 

Väldig trevlig respons fick vi ändå. Många människor stannade och pratade och var nyfikna. En del fotade oss. En turistattraktion! Ha haaa! Jättekul! 

Några bilder från igår. 

Tidens tand

Precis ovanför stugan finns en grusgrop. Man har förmånen att få hämta grus för eget bruk vilket jag har gjort. Varje gång jag går in i gropen fylls jag av en litenhet. Omgärdad av grus och stenväggar som är flera meter höga blir man ödmjuk. 

Stenarna är också mjuka. En del av dem. Andra har gått itu och har vassa kanter. De är upptryckta och ligger där de gör av inlandsisen. Vad de har vart med om. Tänk om de kunde prata! Spännande berättelser från förr. 

Tidens tand. Har tiden tänder? På sätt och vis. Både de slipade och de vassa stenarna är märkta av tidens tand. Fast på olika sätt. Ungefär som människor. Ingen kommer undan, det blir bara olika när tiden äter. En del blir lena och ödmjuka och andra blir vassa och hårda. Lika men olika. 

Här sitter jag och virkar...

Som om jag inte hade nog med ull och garn hemma. Tre påsar från symässan i Borås kom jag hem med. Detta är förgarn från ullcentrum. 

Vilken supertrevlig dag det blev till slut. Stressad gav jag mig iväg i morse, lite för sen. På kringelikrokvägar. Vilse i Borås, vad vägar och filer det finns att välja på i den stan. Jag har testat de flesta tror jag. Till slut kom jag fram och att jag kom rätt var bara en ren slump. 

Härliga höstfärger från ullcentrum. 

Lite mer att spinna av. 

En hel hög med annat! Aha vad härligt! 

Så fast jag svärande lovade mig själv att jag aldrig aldrig någonsin mer ska åka till Borås har jag förmodligen glömt det till nästa gång. 

Trevlig helg! 

Här var det tovat!

Vi gjorde ett avbräck i målandet och tovade lite grann. Syrran med barn, våra barn och vår mamma. Tanken var tofflor, men det blev var sitt sittunderlägg. Och lika skoj hade vi med det. 

Det blöttes, gnuggades, rullades, skrattades och samarbetades något alldeles väldigt. 

Stugan börjar få fason igen. Fasaden målad. Hängrännor och stuprör bytta. Lite finlir kvar som att måla runt fönster och kitta om dem. 

Vi har haft go hjälp av syster och svåger. Mamma och pappa har gjort iordning en liten bod på tomten, smultronboden. Målat tak och tapetserat. En riktigt kreativt rörig semester, när den är som bäst! 

Sista bilden för idag. Foppor i solsken vid sjön. 

Värmeslag och målning

Här händer ett och annat faktiskt. Förutom att vi försmäktar i värmen så målar vi om stugan. I mitt inre ser jag en kungslilja. Stugan kommer att bli inspirerad av kungsliljans färger, men inte exakt. 

Just nu är den inte snygg alls. 

Vi lever naturnära här. Härom kvällen var jag ca 10-15 cm från en liten musunge. Den var inte rädd ett enda dugg, vilket inte kan vara till musens fördel. Vi har två katter.... 

...och tydligen en huggorm i isoleringen under panelen. Maken satte troligen rekord i bakåthopp när han upptäckte den alldeles bredvid sig. Han klarade sig och blev inte biten. Det var tur. Annars hade vi fått åkt till Dalslands sjukhus en gång till på en vecka. Vi var där för några dagar sedan då maken alldeles själv hade huggt sig i handen med en kniv. Så nu, en stelkrampspruta, några suturer och omläggningar senare räckte det liksom ändå. 

Trodde nästan att våran svarta fara hade tömt den här delen av Dalsland på möss. Hon har petat bort skyddet till ventilen till grunden. Vi har tillfälligt försökt att täta med en pappåse som hon givetvis också petar bort. Sedan kryper hon in under grunden och hämtar godsaker. 

Annars gör vi det man brukar göra på semestrarna. Badar, slappar, tvättar ull och färgar garn och ull. Det ska jag visa en annan gång. När det blir klart. 

Som sagt.. 

Tranor och solsken

Vi har en tradition i familjen. Varje år tittar vi på tranorna när de kommer till Hornborgarsjön. I år var vi tidigt ute. Tror att de var räknade till 2000. 

De är ståtliga ändå dessa fåglar. Och hur de låter. Det är ett trumpetande utan like. 

Det är en trevlig årlig utflykt och i år hade vi sådan tur att solen strålade. Det var förstås kallt i vinden för det har nog blåst nästan varje gång vi har vart där. Det är ju så öppet runt omkring. 

Vi åkte runt sjön och tittade in i naturrummet. De hade en vad jag tyckte riktigt häftig skulptur. Vet inte vem som gjort den. 

Högst upp en fågel, lite blad i smide för att markera land, en metkrok och en större fisk på väg att ta en mindre. 

Vacker svan och glittrande vatten! Vad härligt! 

Här står vi hela gänget och skådar tranor. 

Lycka!

Lyckans mig som är ledig idag när solen skiner. Lyckans mig som dricker kaffe på en solig altan tillsammans med dottern i stugan. Lyckans mig som har en stuga. 

Lyckans mig att dessa kopparna blev kvarlämnade när vi köpte stugan. De är riktigt pigga och soliga! Älskar dem! 

Nu har vi fikat färdigt! 

Dags för plantering av påskliljor och vita penséer. 

Sedan ska vi ta tag i krattningen. 

När himlen är...

...ljusblå och rosa åt det ena hållet och alldeles gyllene när man vänder sig åt det andra hållet. 

Helt magiskt vackert på kvällsprommenad genom den lilla stadens vattennära park. 

Solskenspromenad

Jag och dottern tog en långpromenad i den strålande vårsolen. Vi gick utmed Vänerns kant. 

Det är lite bleka färger ute. Det vissna som står kvar ännu. Torrt och sprött medan naturen ligger i startgroparna och är redo för den grönskande explosion som väntar. 

Några kanadagäss ser tveksamma ut inför vattenströmmen. 

När solen lyser mellan träden i hagen ser det nästan lite magiskt ut

Så stannade vi och fikade såklart. Kaffe i strålande sol tillsammans med dottern, det är livet det!